Signing in here we would like you to fully understand that you from now on own no rights to your own sparetime, soul or secrets. Would you still like to continue? =)
Det är ändå med viss stolthet jag till slut erkänner mitt storslagna nederlag. Så länge som jag ändå stod emot den stora massan och vågade vägra Facebook. Och vad roligt jag hade undertiden =). Som icke medlem tycktes man lite osynlig och icke existerande i samhället. Men jag förstod väl att även jag skulle stryka med till slut. Och när 1 Maj stod i antågande satt fröken ensam hemma och kände att livet på utsidan var väldigt ensamt. Att nyfiket stå utanför och undra vad de inne i gemenskapen underhöll sig med..
Så här inne på mitt 4 FB dygn har mitt övertygande hat mot FB över gått i kärlek, övergått i besatthet, övergått i hatkärlek och slutligen landat i fascinasion. Facebook är ngt i stil med digerdöden. Sakta drar den sin klibbiga smitta som ett tjockt stickande ylletäcke över världen. Utan att ta hänsyn till gamla, kvinnor eller barn. Endast de riktigt starka friska individerna slipper förskonat undan. Övriga sitter förslappade, insjunkna med växande glosögon och vidöppna käkar som förstelnade vid teknikensunder, datorn. Ivrigt, vetgirigt, hetsjagande nästa häpnadsväckande nyhet om ngn som känner ngn som känner ngn de känner och sprider sjukligt tvunget nyheten vidare gladeligen till alla som vill veta och lovar att föra den vidare i sin tur..
Facebook är ett tjockt trögflytande gift som på ngt vis kommit sig in i mitt system och jag kan sakta känna hur det svärtar ner mig mer och mer och väcker lustar och nyfikenheter jag inte visste att jag var kapabel till.
What to do? Facebook, I love to hate and hate to love you!
Mitt i prick
SvaraRadera