Pop it like you mean it!

Lyckan var fullständig när jag idag ombads att klämma den största tagkörteln jag ngnsin träffat!
Det är sånt som gör mitt jobb värt att älska!

Att gräva in fingrarna kring den här obscena knölen och klämma utav bara helvete tills man i en våldsam kaskad förlöst ngt av det mest repulsiva jag stått öga mot "öga" med denna månad. ^^

När frågan lämnat läpparna på körtelns inhysare fick jag göra en stor kraftanstränging för att inte jubla och hoppa upp och ner av lycka, utan bara sila fram mellan tänderna -Kan jag väl.
Men när jag närmade mig uppgiften och kopplade grepp insåg jag rätt snart att jag inte var ensam om att njuta av situationen, då jag utförde ingreppet till hejja rop och - Hårdare! Hårdare!

I mitt lyckorus och iver lutade mig farligt för mkt långt fram märkte jag då jag i min närkamp med talgkörteln nästan sprutade ner migsjälv. Kände vinddraget av innehållet när det susade millimetern förbi min nästipp för att senare slå sig tillro i en geggig röra på golvet. Puh.

Jag kan upplysa er om att doften och konsistensen på innehållet i en sån här körtel kan liknas vid varm rå köttfärs som fått ligga framme i solen och jäsa. Möjligtvis även doften av otvättat kön lr bakfyllespya som fått "ligga till sig". Jag hade allvarligt spyt ner nacken på individen om jag träffat migsjälv. Men det hade det väl fått vara värt?! ^^

Pop it like you mean it, POP!