Gud skapade kvinnan...

...när han var på gott humör. - Sen ångrade han sig!

Och jag kan verkligen förstå honom, när man är på gott humör tror man kanske att man står ut med den kvinnliga skapelsen.

Sitter på helspänn vid datan med hökögon på msn fönstrena som ploppar upp, så -> Ô.ô Samtidigt som jag för migsjälv dikterar olika versioner av uppläxningar, ännu har jag inte funnit min favorit. Men när rätt fönster visar sig i skärmhöret är jag säker på att ögonblicket kommer bli högst tillfredställande.

En flicka att älska

Vart en väldigt upptagen vecka på jobbet så idag var enda dagen jag fick tid till "mina" vårdtagare. Ett kärt återseende då jag stormade in och tog vid där jag lämnade dem. Ropade piggt och glatt ut mina komandon i vanlig ordning till min sömndruckna farbror som satt på sängkanten och plirade yrvaket. "Upp o hoppa!, Sätt dig upp, lyft benet, håll här, ta av dig den, stoppa in armen här, räck mig den, var har du den? osv.." Avslutade med ett klämkäckt "Vet du vad, idag måste du faktiskt raka dig så att du ser ut som folk!"

Då sprack det gamla trötta ansiktet upp i ett ändlöst leende och till svar kom det -"Det finns bara två flickor som jag älskar, och det är DU och Vivian. Om du bara visste Ulrika!" Har verkligen försökt men tror inte jag kan göra känslorektionen i kroppen rättvisa, som en elstöt, en varm genomsköljning, lycka och måbra känslor i hjärtat som slår ett extra slag; när meningen landar i öronen.

Och ja, jag tänker på honom, bekymmrar mig, planerar kommande saker, undrar hur han har det, saknar honom när vi inte setts på länge, blir glad när det hänt honom ngt roligt. Känslan är inte mer komplex och kräver inte mer än så. Jag älskar honom med.

När jag kom in på kontoret på förmiddagen för att ta tag i allt administrativt arbete inför helgen, satt en lapp på datan "Tur att jag har dig, puss min Pärla". Blygsam, men med ett tydligt budskap.

Det finns inte mkt som kan slå känslan av att vara uppskattad och omtyckt. Behövd och bekräftad. Att ha en uttalad, klar och öppen relation. Även om en ärlig och rak relation innebär att högt uttrycka sitt ogillande, jag uppskattar iaf vetskapen om vad mina medmänniskor känner ang mig. Först då får man chansen att bli bättre! Det är synd att typsvensken är alldeles för tillbakahållen, osäker, missunnsam och beige i sina känslouttryck.

Vi älskar och hatar för lite!

1500 Anledningar

Gjorde i torsdags förra veckan egentligen ett riktigt kap! På väg hem från jobbet stod en man mitt i vägen, jag svor lite ymnigt och gjorde ansats att svänga runt denne, i samma sekund som jag insåg att det var en polis (!) som stod och vinkade in mig för glatta livet..

Inga problem tänkte jag när jag stannade, för jag hade kört väldigt lagligt tack o lov.
Upp for bildörren och upp i knät kryper en ilsket röd polis som skriker och spottar samtidigt som han rycker i bilbältet - DET SOM HÄNGER HÄR SKA INTE HÄNGA DÄR, DET SKA MAN HA PÅ SIG!

Självklart, bältet... *Doh* Tänkte jag. Sen vart jag bara förbannad. Vad hade jag gjort honom för ont för att han skulle bete sig som en jävla gris? Men vi var goda vänner innan jag åkte där ifrån ^^

Så här i efterhand är det ju självklart bortkastade pengar. Men jag kör aldrig med bälte så den här dagen var inte annat än väntad. Och om man räknar på det, alla gånger jag kört utan och klarat det. Så har jag fått väldigt mkt bilkörning utan bälte för pengarna ^^

Men för 1500 får man inte bara insikt om varför "Man ska ha det på sig, det som hänger där". Man får även 1500 anledningar till att se till att det verkligen är på. Utöver de som redan är självklara.............

Lördagkväll på MSN

schlobb säger:
så du vill inte ligga idag heller då?

Ulrika säger:
Jag har inte tvättat fittan

Ulrika säger:
Och jag skulle inte få ngt för det

schlobb säger:
tvätta fittan så bjuder jag på pizza ^^

Ulrika säger:
=O
Ulrika säger:
Damn, det var de rätta orden!

Ulrika säger:
Du har vart med förr! Det förstår jag det!

.:Hjärtemos:.

"Ord är som spikar, lätta att slå i, men svåra att dra ur."

Där finns inte en vettig tanke kvar i min omtumlade lilla njurstam. Jag är levande bevis på att man inte behöver mer än så ett frö så växer det sedan och frodas på egen hand. För att senare visa upp en fullgod skörd av tämligen och övervägande beska frukter.

Svårast just nu är avsaknaden av människor, närheten. Där finns ingen över till mig att prata och vara med. Ensam sliter jag på mitt eget sällskap och förgiftar långsamt mitt eget galna sinne.

För dig med spotify:

http://open.spotify.com/track/7o96ERxe4xmATCjyDkj0Cq

Efter regn

Kommer sängen.
Och det med besked! Kom hem vid halv elva efter att ha jobbat åtta timmar i hällregnet. Fanns inte många hudbitar på kroppen som undkommit regnet! Var tvärtom ganska ordentligt genomsköljd.

Men vad skulle man göra utan jobbet? Alla dessa människor som lyser upp fullständigt när man kliver över tröskeln. Som så fort man lämnar dem börjar längta till nästa gång man kommer. Som inte tillräckligt många gånger kan säga vad roligt de tycker det är att det var just JAG som kom. Som med alla ord svenskan har att erbjuda bara fullkomligt älskar en. Som fångar upp, suger in och vetgirigt lyssnar och upplever allt av ens person de bara kan medans man är där.

Det måste ju få vara värt skavsår på genanta ställen efter dygnsura jeans?

Pappa jag är hungrig!

Har fått en helt ny innebörd...

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5728095.ab

Tycka vad man tycka vill. Det här tar oavsett jämnställdheten till helt nya höjder. Själv ser jag fram emot dagen där männen tar ansvar för utdrivningsskedet och självmant spräcker upp hela skrev regionen....